Musik: Flirrt - Ko bom umrl










Ko pride čas, da se poslovim,
nočem, da iz tega rata slinast film.
Živel sem vedno kot sem sam izbral
in b'le so tud napake, a za nobeno mi ni žal.

Ko pride čas, da križ nardim čez vse,
pojte moje verze, v njih je moj srce.
In ljubezen moja, veš dobr kera si,
čuvaj mojo zgodbo, skoz tebe naj živi.

Ko bom umrl mi ne več grehov štet,
ne obešat vencev, dejte rajš zapet.
Ko bom umrl naj preživi spomin,
in ugasle sveče naj preraste rožmarin.

Ko bom umrl in se spremenim v pepel,
ne mi prosim jokat, živi in jaz bom živel.
Moj pepel odvrzi, da se grem z vetrom rokovat,
naj me visoko nese tja kjer ptiči hodjo spat.

Ko bom umrl mi ne več grehov štet,
ne obešat vencev, dejte rajš zapet.
Ko bom umrl naj preživi spomin,
in ugasle sveče naj preraste rožmarin.





Musik: Gal Gjurin: Nisem kriv II







Obsojen sem bil na smrt
že, ko sem se rodil – a nisem kriv.

Jag var dömd till döden
redan när jag föddes – men jag är inte skyldig.

Rojen v živalski vrt, brez kletke,
da bi se skril – a nisem kriv.

Jag föddes på ett zoo utan burar,
så att jag kunde gömma mig – men jag är inte skyldig.

Ampak ti veš, da sem še živ,
spodaj ranljiv in zgoraj nepopustljiv,
hočem, da me pelješ tja,
kjer svoboda je doma,

Men du vet om att jag lever än,
sårbar inuti och hård utanpå,
jag vill att du följer mig dit,
där friheten bor,

Ampak ti veš, da sem še živ,
spodaj ranljiv in zgoraj nepopustljiv,
hočem, da me pelješ tja,
kjer najina ljubezen je doma,
ker nisem, nisem kriv.

Men du vet om att jag lever än,
sårbar inuti och hård utanpå,
jag vill att du följer mig dit, 
där vår kärlek hör hemma,
för jag är inte, är inte skyldig.

Obsojen sem na načrt,
da bi se s tabo zlil
in svoj pogled za vedno spremenil.

Jag är dömd till ett öde,
att jag ska förena mig med dig
och för evigt ändra mitt perspektiv.

Obsojen da živim kot krt,
pod zemljo, nedosegljiv – a nisem kriv.

Jag är dömd att leva som en mullvad,
under jorden, oåtkomlig – men jag är inte skyldig.




översatt av Dolores Meden ©





Litteratur: Brane Mozetič • vsako noč / varje natt




vsako noč samo poslušam v telefonu 
tuja koprnenja, in na nebu 
bombniki hrumijo v dalj, zjutraj 
se zavlečem v omamo gledat barve neme.



varje natt hör jag bara andras trånad
i telefonen, och på himlen 
dånar bombplan i fjärran, på morgonen 
jag kryper in i ruset för att titta på stumma färger.




Översatt av: © Dolores Meden  2016-03
ur: Metulji / Fjärilar (2000)



Litteratur: Brane Mozetič • ko sem prvič zašel na techno parti / när jag första gången gick på en technofest






ko sem prvič zašel na techno parti, sem takoj 
pomislil na stockhausna. ta elektronika je bila že 
dolgo v meni. in ko sem vzel ekstazi, sem bil tako 
noro zaljubljen, sploh nisem vedel, da je mogoče biti 
tako zaljubljen. ure in ure sva se lizala, množica se 
je meglila, tla odpirala, vedno sva nekako prišla ven. 
sežana, k4*, nova gorica, izola, plesišča sredi 
travnikov, dolga vožnja v münchen in potem 
avtobus zadetkov, ki so pred mejo požrli vse, kar jim 
je še ostalo. z nočmi je najina zaljubljenost 
popustila, droga je popustila. vse več nasilnežev je 
hodilo na partije, nobene ljubezni ni bilo več. 
pretepi, včasih tudi vbodi z nožem, frkavci, ki 
grozijo s pištolo, razbita prijateljstva, samomori 
tistih, ki niso mogli več, odhodi v vsakdanjo rutino, 
obupni poskusi pobega v stare čase, ko je bilo vse 
sveže in novo. ko je telo vse to zmoglo. ko je bilo 
odprto za ljubezen.


när jag första gången gick på en technofest, tänkte 
jag direkt på stockhaus. denna elektroniska musik 
hade sedan länge funnits i mig. och när jag tog ecstasy, 
var jag så galet förälskad, jag visste inte alls, att man 
kunde vara så förälskad. timme efter timme slickade 
vi varandra, folkhopen försvann i dimman, golvet 
öppnade sig, alltid lyckades vi på något sätt gå ut. 
sežana, k4*, nova gorica, izola, dansgolv i mitten av 
ängarna, lång färd till münchen och sedan med buss 
drogade, som vid gränsen slukade allt som fanns 
kvar. under nätterna släppte vår förälskelse, drogen 
släppte, allt fler våldtäktsmän gick på festerna, det 
fanns ingen kärlek kvar. slagsmål, ibland även 
knivhugg, småglin som hotade med pistol, 
sönderslagna vänskaper, självmord av dem som inte 
klarade av det, de som gick tillbaka till 
vardagsrutinerna, hjälplösa försök till flykt till 
svunna tider, när allt var fräschare och nytt. när 
kroppen klarade av det. när den var öppen för kärlek.



* K4 - ett kult dansställe i Ljubljana.


Översatt av: © Dolores Meden  2016-03
ur: Nedokončane skice neke revolucije / Ofullbordade skisser av en revolution (2013)



Litteratur: Brane Mozetič • poletje 67. otroke so nas poslali na morje / sommaren 67. som barn skickade de oss till havet






poletje 67. otroke so nas poslali na morje. to je bilo 
tedaj, ko se nisem več bal vode in sem začel plavati. 
vsak večer mi je tovarišica skuhala kamilični čaj. v 
hladnega sem potem na stranišču na skrivaj namakal 
svojega lulka. bilo mi je nerodno. malo prej so mi v 
bolnici zarezali v kožico, ker je bila pretesna. da mi 
jo je par let kasneje lahko sosedov fantič z veseljem 
vlekel gor in dol. sedaj pa me je pekla. kakšne 
strahove sem moral imeti po vseh pregledih, ko so 
mi kar naprej slačili hlače. vonj kamilic se je zažrl 
vame. ali so ga čutile vse tiste glave, ki so mi ležale 
med nogami. vse tiste ustnice, ki so se pritiskale na 
tisto kožico? je bilo to tisto, kar jih je vleklo?



sommaren 67. som barn skickade de oss till havet. 
det var då när jag inte längre var rädd för vattnet och 
hade börjat simma. varje kväll lagade lärarinnan 
kamomillte till mig. sedan i hemlighet på toaletten 
när det blivit kallt doppade jag min snopp i det. det 
var pinsamt. lite tidigare hade de på sjukhuset skurit 
i förhuden för den var för trång. så att några år senare 
grannpojken glatt skulle kunna föra den upp och ner. 
men just då sved den. så rädd jag måste ha varit efter 
alla undersökningar, när de hela tiden tog av mina 
byxor. kamomillukten hade ätit sig in i mig. hade 
alla huvuden som legat mellan mina ben känt den. 
alla dessa läppar som tryckt på denna förhud? var 
det den som lockade dem?




Översatt av: © Dolores Meden  2016-03
ur: Nedokončane skice neke revolucije / Ofullbordade skisser av en revolution (2013)





Litteratur: Brane Mozetič • Strah me je stopiti mimo tvoje hiše / Jag är rädd för att gå förbi ditt hus





Strah me je stopiti mimo tvoje hiše. Vedno
sem se te bal, tvojih pričakovanj, tvojega
razumevanja. Bila si močnejša. Izbruhi,
razbiti krožniki, ali ko si skočila
iz avta, legla pred gume in kričala:
Kar povozi me! V soju žarometov je bilo
grozljivo. Trepetal sem, ko si začela
prihajati pozno, ali proti jutru. Moji
živci so se krivili pod tvojimi pogledi.
Mesece sva se pogovarjala, da bi se sprejela.
Dokler nisi imela vsega dovolj in si me
s tremi besedami sesula. Mogoče so bile
izrečene nalašč. Kar naprej mi brodijo po
glavi, uničujejo moje ljubezni. Strah me
je stopiti mimo tvoje hiše. Ponoči v steno
zabijaš žeblje. Kot da bi jih v mojo glavo.
Kako boli! Kilometre bi dal, da bi 
prenehala s tem. Preklicala tiste besede.



Jag är rädd för att gå förbi ditt hus. Jag 
har alltid varit rädd för dig, dina förväntningar, 
din förståelse. Du var starkare. Utbrott, 
sönderslagna tallrikar eller när du hoppade 
ut ur bilen, lade dig framför däcken och skrek: 
Kör bara över mig! Det såg hemskt ut i 
strålkastarnas sken. Jag darrade, när du började 
komma hem sent eller framemot morgonen. Mina 
nerver vred sig under din blick. I månader 
pratade vi om, att vi skulle acceptera varandra. 
Tills du fått nog och krossade mig med tre ord. 
Kanske sade du dem medvetet. De snurrar 
hela tiden i mitt huvud, de förstör mina 
kärleksaffärer. Jag är rädd för att gå förbi 
ditt hus. På nätterna slår du spikar i väggen. 
Som om du skulle slå dem i mitt huvud. 
Det gör så ont! Jag skulle gå kilometrar, för 
att du skulle sluta med det. Ta tillbaka dina ord. 



Översatt av: © Dolores Meden  2016-03
ur: Banalije (2003)





Andrej Brumen Čop (1967 -) Dihurlandija










Denna illustration är den 4 av 4 här på bloggen ur författaren Brane Mozetič och konstnären Andrej Brumen Čop kommande barnbok Dihurlandija. Den handlar om flyktningar.  Än så länge har den inte ens kommit ut i Slovenien. Men kommer inom kort så kolla gärna in om ett tag på den slovenska nätbokhandeln:


With permission from Brane Mozetič.



Andrej Brumen Čop (1967 -) Dihurlandija










Denna illustration är den 3 av 4 här på bloggen ur författaren Brane Mozetič och konstnären Andrej Brumen Čop kommande barnbok Dihurlandija. Den handlar om flyktningar.  Än så länge har den inte ens kommit ut i Slovenien. Men kommer inom kort så kolla gärna in om ett tag på den slovenska nätbokhandeln:


With permission from Brane Mozetič.



Andrej Brumen Čop (1967 -) Dihurlandija










Denna illustration är den 2 av 4 här på bloggen ur författaren Brane Mozetič och konstnären Andrej Brumen Čop kommande barnbok Dihurlandija. Den handlar om flyktningar.  Än så länge har den inte ens kommit ut i Slovenien. Men kommer inom kort så kolla gärna in om ett tag på den slovenska nätbokhandeln:


With permission from Brane Mozetič.